Kuratorbesöket :-)

Jag är igång! Jag är så lättad.

I måndags skulle jag till kuratorn. Som jag skrivit innan har jag varit väldigt besviken över brevet jag fick om att jag skulle få en kurator - igen. Att jag vill testa KBT. Men jag skulle gå dit och försöka förklara för henne att jag just ville ha det så...
Jag satt i väntrummet och gick igenom för mig själv olika sätt att säga till kuratorn att jag var intresserad av KBT och allt det där...utan att göra henne ledsen. Fick hjärtklappning till slut.
Så blev det min tur. Hjärtklappningen fortsatte.
Vi satte oss i ett litet rum och hon började presentera sig. Hon presenterade sig:

K: Jag heter [...] och är kurator och utbildad psykolog i KBT...
Jag: Är du?!
K: (nickar)
Jag: Åh va bra...!

Haha. Varpå mitt ansiktsuttryck förändras och jag får ett plötsligt och ihållande leende på läpparna. Hjärtat dunkar som det ska.

Och sen har vi ett möte på 45 minuter. Allt är hur bra som helst, det är intressant, det är struktur och det är mål. Jag pratar och hon antecknar och börjar fråga saker som jag bara svischat förbi. Jag känner mig omhändertagen och på väg någonstans. Äntligen.
Jag fick en massa papper om KBT och skalor jag ska fylla i till nästa gång.
Jag kommer få hemläxor, uppgifter jag ska utföra för att ändra mitt beteende och mina tankar.
Och det kostar 50 spänn! Inga fyrsiffriga kostnader så långt jag kan se.

När jag går ifrån Vårdcentralen ringer jag först R och sedan far min. Jag är helt snurrig i huvudet på ett skönt sätt. Jag är så himla glad och det känns som fjäääärilar i bröstet. Haha. Tänk att något som egentligen handlar om en så tråkig sak kan göra en så glad?
Jag är på gåååång! Ska dit den 14:e igen. Längtar redan. :)