Attack

Ångestattack. Sån jävla jävla ångestattack. Tårarna bara föll och föll och föll och jag började hyperventilera och visste inte nånting.
R kom in till mig till slut och fick mig att börja andas som en normal människa igen. Ville aldrig att han skulle gå därifrån. Ville bara att han skulle ligga där nära intill mig och andas med mig och att allt skulle bli bra, att allt skulle förändras till något som bara bara bara var fint.
Till slut började jag lugna ner min andning. R gick och fixade så att vi kunde kolla på en film. Det hjälpte mig att låta bli att tänka, litegrann.

Min kropp känns så konstig. Mitt bröst bultar och händerna skakar. Nu börjar det på riktigt alltså...