Det regnar så förbaskat.

Vet inte om jag känner efter för mycket och intalar mig själv att jag mår sämre psykiskt nu, på ett annat sätt än jag gjort innan. Känner oro i mig konstant.
Jag har ingen ork eller lust till att göra något, att ta tag i saker i vardagen. Jag har svårt för vardagen. Svårt att vara hemma. Ändå är det det enda jag är, hemma, i soffan med datorn i knäet, surfandes på nonsens. Ibland tror jag att jag ska ta mig i kragen: Jag går och duschar (då kommer allt kännas bättre), sedan ska jag ta tag i de sakerna jag så gärna vill ta tag i (måla, inreda, fixa, skriva, spela...). Efter duschen blir det inget. Jag sätter mig i soffan med datorn igen, bara för att kolla läget på facebook och sådär. Och sen sitter jag kvar så.

Jag vill att dessa första veckor med Citalopram ska gå snabbt nu. Jag längtar så efter en förändring i mitt liv. Jag längtar så efter att vakna upp på morgnarna och tänka glada tankar, istället för att tänka "Åh, nej. Inte en dag till i nedstämdhet. Vill inte."