Lite bakgrund

Så är äntligen den här bloggen igång! Jag fick idén i tisdags. Kände att det skulle vara skönt att få skriva om mitt läge, och hur saker och ting förändras. På en egen blogg som bara handlar om detta. Tanken är att försöka skriva varje dag, om än bara några rader.

Jag är nu inne på min fjärde dag med Citalopram. Och de biverkningar jag hade de två första dagarna har i stort sett försvunnit. Det enda som hänger kvar är muntorrheten.

Det är en väldigt spännande process jag är inne i. Jag undrar så hur allting kommer bli, om det kommer hjälpa med de här tabletterna och hur mitt liv kommer att se ut om några månader. Och så det här med en liten tablett som kan göra så mycket, som kan gå in kroppen och få en att bli..glad. Ah, tycker det är spännande, jag.

Jag var väldigt skeptisk till såna här tabletter innan. Eller, kanske mer rädd för att jag skulle kunna börja äta dem. Kunde inte tänka mig det. Men nu är jag inte rädd för dem. Och jag vet att jag kan sluta om de inte är bra.

Ni undrar väl vad som är anledningen till att jag börjat äta antidepressiva. Det kommer ni säkerligen förstå i mina kommande inlägg, men jag kan berätta lite kort om det.

Av naturen tror jag att jag är en tjej som är ganska melankolisk och "butter". Jag minns att jag var sådan när jag var liten också. Men sedan två år tillbaka, ungefär, har detta tungsinne varit alldeles för övertagande. Det har förlamat mig lite inuti, och utanpå och jag har kommit in i en depression till slut. De stunder som jag var glad var alldeles för korta och få, istället tog tungsinnet över och förstörde väldigt mycket.
Jag har gått till en läkare för ett tag sedan, med tanken att ta reda på om jag kan vara manodepressiv. Så är det antagligen inte, utan hon ser mitt beteende som depressivt.
Hon lade upp förslaget att jag skulle börja äta Citalopram, och efter funderingar från positiva till negativa till positiva, har jag nu börjat med dem.